Då är man tbax igen då,
känns lite skönt måste jag säga, vilken kille man vart tvungen att bli dom senaste månaderna. Helt otroligt, helomvändning... bra... dålig... vem bryr sig?
En fråga jag kommit att ställa allt för ofta på sistone tycker jag, vill så gärna få flyga över allt, bli eldfågeln som inte dras med laster eller låter dom bekomma honom. Det är dock väldigt svårt, man kommer tbax till saker man varit förut, saker man gjort förut, laster som minst sagt tynger en från förr.
-W8, BRAKE'N HOLD UP!
tbax till ämnet...
Jag bryr mig inte längre, så många saker som man vill, så många saker man inte förstår, så många saker som göms för en, man hittar/får/ger eller gör en sak och det man får tbax är något helt annat. Det är nog dessa petitesser som gör livet mer odrägligt. Till slut orkar man inte med längre och det är då man slutar bry sig, vilket nog är det sämsta alternativet för konfliktlösningar om man behöver det. Man har slutat bry sig, man orkar inte, man vill inte och framförallt man känner inte... det tog slut.
Så jag sitter här igen med min ensamhet,
så som jag lever genom dret och sket.
Vart allt kommer ifrån är det ingen som vet,
men det har blivit mig, upptagit mig i helhet.
Jag kommer inte längre ihåg något, inte längre karl,
glömt bort allt, kommer inte ens ihåg när vi två bara var.
Men det spelar ingen roll min vän,
vi har långt kvar av vår tid än.
Det kanske inte betyder något speciellt i sig,
det betyder bara att jag inte vill spendera den med dig.
Det får väl vara någon form av ett avslut av detta kapitel, har bestämt mig nu, jag fortsätter med poesin. Kommer att lägga upp lite shit för att bli avklarad med saker jag känner mig behöva bli klar med. Kommer förmodligen att lägga till lite instrument senare, måste bara lära mig spela först. Men det kommer det kommer :)
-Signing out Gods.Username
