Det känns som den skeva stunden innan man tar ett beslut.
Innan det synapserna blixtrade om, kan.
Till vad som sen komma skall, att bli påtaglig verklighet.
Hur tänker man i den stunden?
Vad är det som gör ditt beslut vuxet.
Är det instinkterna som slår en genom mångkultiverad erfarenhet?
Lr kan det vara den impusliva, lekande känslan av att allt väntar bakom
nästa krök?
Varför kan det inte vara båda?
Kanske inte...
.... D kanske e d som e att va vuxen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar