Klockan hade precis slagit den tiden på dygnet då det var dags...
... Precis sådär dags innan det blev försent.
Spenderade mestadels av dagen med att fundera lite på saker och ting, bland annat om kära bror Robin, men även min far, min dotter, min kärlek och även mina vänner och givet mig själv i hela denna gröt skål. Det finns mycket bra människor där ute konstaterade jag snabbt, men frustrationen över att bli missförstådd, situationen att inte veta allt, ha säkerheten, eller kärleken i många fall leder oss bort från oss själva, speciellt i ett samhälle som inte själv vet vad det vill av oss, även om man ringer och frågar det (pröva själva får ni se).
Jag vet inte vad det ska bli av alla dessa vilsna människor, alt. är jag själv en av dom, det märks i sinom tid. Mångas olycka har dock kommit mig alltför klar, medan dom vilse springer runt och försöker vara någon för någon annan verkar det som ingen har tid för att vara sig själv, möjligen härifrån all denna vilsenhet härstammar ifrån.
Jag tror att jag ska skicka brev till dom allihop
och berätta för dom att jag, Ken, jag älskar dig
i alla fall för människan du är. Om denna gest
leder till att en människa bara accepterar den
dom är, så kanske inte allt var förgäves.
I morgon ska jag börja skriva brev till er allihop....
... jag lovar "tummis" och allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar