Fick för några dagar sedan en
Jag blev så chockad att jag inte ens orkade ta itu med
händelsen, utan ville bara få tiden att gå så att perspektivet
med sin längd skulle få reda ut det...
Vad som följdaktligen hände var att upplevelsen sög musten ur livet, och har gjort mig helt slut.
Jag sover ok om nätterna, men får ingen vila känns det som, så väl uppe igen dagtid går jag
mer eller mindre runt som en ZOMBIE och bara stönar.
Vaknade 12.00 idag för att äta frulle, gick ner och fixade mina saker för att sedan gå rakt upp
på rummet igen och vila, musten behöver komma tillbaks tänkte jag innan jag slutligen omfamnades
av mörkret som skickade iväg mig till sömnen.
Vid 16.00 tiden hittade jag ut ur sömnen och fick liv i dom skakade lemmarna och lyckades ta mig
upp. Har sedan dess gått runt i huset och kollat på gubbarna när dom arbetat med diverse små-
projekt och funderat på 40-talets tysk slogan "Arbeit macht frei"... blir man verkligen fri av arbete?
Det verkade ju inte funka så bra för judarna...
Så nu efter att ha tagit mig en funderare och klottrat ner lite av skiten som ändlöst gör varv i
min verklöst tomma skalle, gör jag mig en kaffe, kanske laddar ner några filmer till ikväll,
går ut för att arbeta med min bror och missunnar mig själv känslan av
Om du ändå kunde vara här
du som fastnat i mitt hjärtas sfär
det gör mig gott när du är där
genom illusionen av att vara kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar