Jesus och hans tolv polare och en måltid som va den sista o Gud o hela konkarongen.

Fan ska man säga?

Trött, orkar inte mer, hängde med folk igår. Folk som jag känner att jag behöver hänga med själv. Mår bra som fan av att få umgås med lite mer "vuxet" folk. Folk som förstår, folk som bryr sig, lr inte. Vem vet? Vill egentligen orka, känna, tänka, vara... men d finns lixom inte där.

Saker infinner sig lixom inte, som att leva livet är som att
gå i dimma i kvicksand. Varje gång man lyckas flaxa
bort lite kondens och ser en färg, ett mål, lr någon form
av konsistens, då sjunker man i sanden. *PLOPP!*
o man e borta lixom. Allt e svart. Allt e borta.

Vad ska man göra för att inte försvinna lixom? Inte bli
uppäten, sänkt, borttagen.

Vad ska man göra för att få vara kvar? Lr förresten
vad ska man göra bara för att få vara? Vems testiklar
måste man slicka på, vem har dessa gyllene
Gudagåvor?

                   - Vem vet?

Nåja jag får väl gå ut o hitta ett par gyllene former
att sluta mina armar runt, försöka glömma, sjunka,
försvinna självmant. Mörker omslut mig, så att jag
kan förlora mig i d. Försvinna. Andas ut. Andas in.

        - Ärtor.